Dag 3, 2 Januari 2013
Denna dag fick vi en välbehövd sovmorgon eftersom projektet inte började förens strax efter klockan ett. Trots det sov vi inte överdrivet länge och när klockan var nio var vi alla vakna, iallafall halvt. Till frukost skulle vi få rostat bröd med nutella, men precis som andra dagen var nutellan slut. Stekta ägg låg i en burk på bordet men ingen av oss var speciellt sugna på det eftersom vi inte vågade äta mjölkprodukter osv. Därav blev det rostat torrt bröd, med lite fryst smör smulat på. Halleluhja!
Under förmiddagen fick vi prata medFrederico, en spansk biolog som arbetar runt om i världen med sköldpaddor, som nu har anordnat ett sköldpaddeprojekt "Turtle Project". Vi fick en genomgång av olika sköldpaddor och fick lära oss om hur de lever och om hur människorna är på väg att utrota dem sakta men säkert. Anledningen till att vi fick denna genomgång var för att vi under dagen efter skulle få vara med under hans projekt som går ut på att lära barnen om sköldpaddors utsatthet osv. Frederico hade gjort ett väldigt fint spel där barnen fick ha roligt och spela, samtidigt som de fick ny kunskap om sköldpaddor. Det var väldigt intressant att få lära sig, speciellt när vi kom på att vi hade varit på den kända skölpaddebeachen bara dagen innan.
Efter en intressant men svettig genomgång fick vi vila lite på vårt rum samt äta lite lunch, därefter åkte vi iväg till dagens projekt- ett barnhem för pojkar.
Vi välkomnades av fina små pojkar som sjöng en vacker välkomstsång på engelska. Alla fick vi en egendomlig känsla när vi såg barnhemmet och alla föräldralösa/övergivna pojkar. Atsika, en av vår huvud-koordinator, brättade att de flesta barnen kommer från splittrade hem där unga pappor inte vill ha sina barn. Sexualundervisning är väldigt begränsad I landet, vilket leder till stor okunnighet.
Vi kände oss otillräckliga. Vi ville så gärna ta hand om alla dessa barn. Alla pojkar tävlade om vår uppmärksamhet. Deras blyghet som först i början var stor, bleknade och de började hoppade och ståheja. De var alla så glada och ivriga över våra lekar och blev väldigt tävlingsinriktade. De var så kul att se ungarna engagerade och entusiastiska. Vi fick självklart se hur pojkarna levde, vilket var väldigt fint men primitivt. De hade inga sovrum utan sov i en ganska stor sal på madrasser, och själva huset var inte så jätte stort.
De var väldigt gulliga allihop och ville hela tiden bjuda på alla möjliga sorters kakor och andra ätbara saker. Lite rädda för magproblem tryckte vi ner sötsakerna diskret i väskorna.
Därefter lekte vi lite lekar och började med något som liknade beer-pong. Ett långbord stod framme och vi alla fick studsa pingisbollar och försöka sätta någon av de tre muggar som fanns. Den som vann skulle få ett pris. Efter denna lek var alla barnen uppspelta. Eftersom vi är flest svenskar här blir det lätt att det är vi som sköter sången vid lekar när det behövs, och "Små grodorna" kan vi snart sjunga i sömnen. Vi skulle visa barnen något typiskt och bestämde oss för att sjunga och dansa runt "stången". Det var såå kul att se dessa barn skutta som grodor och sjunga på svenska/indiska!! De förstod nog inte att vuxna människor i Sverige höll på med sånt här.
Till vår glädje bestod dagens projekt mest av inomhuslekar då det var väldigt varmt ute och att Sara och Therese bränt sig väldigt mycket, trots ton av solskyddsfaktor.
Mot slutet blev det dock lite lek ute och de flesta av oss var väldigt trötta och varma. Dagens projekt slutade med lite presentutdelning till barnen, som vi gör varje dag. Green Lion har köpt juice, kex, tvål och pennor mm som de ger till alla barnen på de olika projekten. Detta verkar uppskattas högt bland barnen, speciellt när det blir godsaker till dom.
Vi alla fyra uppskattade dagen jätte mycket. Det var väldigt intressant att få se lite hur barnen lever tillsammans på ett barnhem utan sina föräldrar, då de barn vi tidigare har träffat har bott i slummen med sina föräldrar. De verkade vara en sammansvetsad skara, men man kunde märka rivaliteten som uppstod mellan dom när det kom till tävlingar, De var ju trots allt pojkar!
Taxiresan hem var väldigt trevlig med musik som taxi chauffören fixat för oss. Den gamla gubben som körde kallade sig för den indiska dj:n och ville gärna underhålla oss på vägen hem... Skit härligt! Vi lyssnade och sjöng med till bl.a. Enrique Inglesias "Tonight I'm fucking u" vilket blev en stor chock för de flesta att den inte var den censurerade versionen...vi är ju trots allt i indien..? Våra koordinatorer kunde inte heller hålla sig från att dansa och rörde sig till musiken diskret i framsätet. Vi har nog alla börjat vänja oss vid indiernas galna sätt att köra så vi kan nu slappna av och njuta av omgivningen. Varje dag får vi se något nytt och spännande som förvånar oss lika mycket varje gång. Dagens händelse var att få se en man med hjälm samt en hund i koppel. Inget av detta är nämligen vanligt att se här i Indien.
Efter att vi hade kommit hem och vilat oss en stund kom Atsika, som kommer från Sri Lanka in till oss med sin dator och satte på en video. Det visade sig vara hans bröllopsvideo. För åtta veckor sedan gifte sig Atsika med en kvinna som han tidigare aldrig träffat.. det var ett arrangerat äktenskap. Han berättade att han varit tvungen att ge upp sin franska kärlek, som han tidigare träffat under volontärarbete. Nadja frågade om han var nöjd med äktenskapet, då hans fru såg väldigt söt ut. Han tystnade och började sedan prata om helt andra saker...det var helt enkelt hans svar på hennes fråga. Innan han gick sa han "Ni har tur som inte har en liknande kultur".
Pga. av alla demonstrationer för den våldtagna indiska kvinnan som avled för ett par dagar sedan, blev det inte skölpaddsprojektet av...väldigt tråkigt! Det var något som vi faktiskt sett fram emot och som verkade intressant. Förhoppningsvis kan vi börja projektet på fredag. Under dagen kommer de flesta affärerna att vara stängda samt att det troligtvis inte kommer att gå några taxis eller bussar. Troligtvis kommer dagen alltså att bli ganska långdragen. Vi får helt enkelt vänta och se hur det blir, men förhoppningsvis ska vi nog kunna underhålla varandra.
Under förmiddagen fick vi prata medFrederico, en spansk biolog som arbetar runt om i världen med sköldpaddor, som nu har anordnat ett sköldpaddeprojekt "Turtle Project". Vi fick en genomgång av olika sköldpaddor och fick lära oss om hur de lever och om hur människorna är på väg att utrota dem sakta men säkert. Anledningen till att vi fick denna genomgång var för att vi under dagen efter skulle få vara med under hans projekt som går ut på att lära barnen om sköldpaddors utsatthet osv. Frederico hade gjort ett väldigt fint spel där barnen fick ha roligt och spela, samtidigt som de fick ny kunskap om sköldpaddor. Det var väldigt intressant att få lära sig, speciellt när vi kom på att vi hade varit på den kända skölpaddebeachen bara dagen innan.
Vi välkomnades av fina små pojkar som sjöng en vacker välkomstsång på engelska. Alla fick vi en egendomlig känsla när vi såg barnhemmet och alla föräldralösa/övergivna pojkar. Atsika, en av vår huvud-koordinator, brättade att de flesta barnen kommer från splittrade hem där unga pappor inte vill ha sina barn. Sexualundervisning är väldigt begränsad I landet, vilket leder till stor okunnighet.
Vi kände oss otillräckliga. Vi ville så gärna ta hand om alla dessa barn. Alla pojkar tävlade om vår uppmärksamhet. Deras blyghet som först i början var stor, bleknade och de började hoppade och ståheja. De var alla så glada och ivriga över våra lekar och blev väldigt tävlingsinriktade. De var så kul att se ungarna engagerade och entusiastiska. Vi fick självklart se hur pojkarna levde, vilket var väldigt fint men primitivt. De hade inga sovrum utan sov i en ganska stor sal på madrasser, och själva huset var inte så jätte stort.
De var väldigt gulliga allihop och ville hela tiden bjuda på alla möjliga sorters kakor och andra ätbara saker. Lite rädda för magproblem tryckte vi ner sötsakerna diskret i väskorna.
Därefter lekte vi lite lekar och började med något som liknade beer-pong. Ett långbord stod framme och vi alla fick studsa pingisbollar och försöka sätta någon av de tre muggar som fanns. Den som vann skulle få ett pris. Efter denna lek var alla barnen uppspelta. Eftersom vi är flest svenskar här blir det lätt att det är vi som sköter sången vid lekar när det behövs, och "Små grodorna" kan vi snart sjunga i sömnen. Vi skulle visa barnen något typiskt och bestämde oss för att sjunga och dansa runt "stången". Det var såå kul att se dessa barn skutta som grodor och sjunga på svenska/indiska!! De förstod nog inte att vuxna människor i Sverige höll på med sånt här.
Till vår glädje bestod dagens projekt mest av inomhuslekar då det var väldigt varmt ute och att Sara och Therese bränt sig väldigt mycket, trots ton av solskyddsfaktor.
Mot slutet blev det dock lite lek ute och de flesta av oss var väldigt trötta och varma. Dagens projekt slutade med lite presentutdelning till barnen, som vi gör varje dag. Green Lion har köpt juice, kex, tvål och pennor mm som de ger till alla barnen på de olika projekten. Detta verkar uppskattas högt bland barnen, speciellt när det blir godsaker till dom.
Vi alla fyra uppskattade dagen jätte mycket. Det var väldigt intressant att få se lite hur barnen lever tillsammans på ett barnhem utan sina föräldrar, då de barn vi tidigare har träffat har bott i slummen med sina föräldrar. De verkade vara en sammansvetsad skara, men man kunde märka rivaliteten som uppstod mellan dom när det kom till tävlingar, De var ju trots allt pojkar!
Taxiresan hem var väldigt trevlig med musik som taxi chauffören fixat för oss. Den gamla gubben som körde kallade sig för den indiska dj:n och ville gärna underhålla oss på vägen hem... Skit härligt! Vi lyssnade och sjöng med till bl.a. Enrique Inglesias "Tonight I'm fucking u" vilket blev en stor chock för de flesta att den inte var den censurerade versionen...vi är ju trots allt i indien..? Våra koordinatorer kunde inte heller hålla sig från att dansa och rörde sig till musiken diskret i framsätet. Vi har nog alla börjat vänja oss vid indiernas galna sätt att köra så vi kan nu slappna av och njuta av omgivningen. Varje dag får vi se något nytt och spännande som förvånar oss lika mycket varje gång. Dagens händelse var att få se en man med hjälm samt en hund i koppel. Inget av detta är nämligen vanligt att se här i Indien.
Efter att vi hade kommit hem och vilat oss en stund kom Atsika, som kommer från Sri Lanka in till oss med sin dator och satte på en video. Det visade sig vara hans bröllopsvideo. För åtta veckor sedan gifte sig Atsika med en kvinna som han tidigare aldrig träffat.. det var ett arrangerat äktenskap. Han berättade att han varit tvungen att ge upp sin franska kärlek, som han tidigare träffat under volontärarbete. Nadja frågade om han var nöjd med äktenskapet, då hans fru såg väldigt söt ut. Han tystnade och började sedan prata om helt andra saker...det var helt enkelt hans svar på hennes fråga. Innan han gick sa han "Ni har tur som inte har en liknande kultur".
Pga. av alla demonstrationer för den våldtagna indiska kvinnan som avled för ett par dagar sedan, blev det inte skölpaddsprojektet av...väldigt tråkigt! Det var något som vi faktiskt sett fram emot och som verkade intressant. Förhoppningsvis kan vi börja projektet på fredag. Under dagen kommer de flesta affärerna att vara stängda samt att det troligtvis inte kommer att gå några taxis eller bussar. Troligtvis kommer dagen alltså att bli ganska långdragen. Vi får helt enkelt vänta och se hur det blir, men förhoppningsvis ska vi nog kunna underhålla varandra.
Kommentarer
Trackback
