Dagen började med en låååång sovmorgon. Såå skönt efter en hektiskt kväll. Vi vaknade av att det kändes som om vi skulle kvävas, så sjukt varmt var det. Det var strömavbrott och strömmen gick från och till i mer än två timmar, fläktarna fungerade därför inte...puhh.. Skulle vi behöva gå in i badrummet och duscha igen, efter vår dusch med kackerlackan vi hittade igår...blää?! 

 

Efter en frukost som bestod av fattigariddare, träffade vi Frederico för att testa hans olika spel som han själv hade gjort. Spelen hade han gjort för att engagera och informera barn om hur utsatta sköldpaddor är i Indien. Brädspelet var väldigt skickligt och snyggt gjort! Grymt kul, hoppas barnen kommer att gilla det! Vi skulle informera om en hel del fakta om sköldpaddor och vilka faror de kan utsättas för och detta hade vi endast lärt oss på en väldigt väldigt kort tid, men vi fick helt enkelt hoppas på det bästa! Det var väldigt kul!!

 

Våra koordinater hade berättat för oss om att det skulle ha blivit demonstationer över hela Indien, denna dagen. Därför skulle många affärer/taxi osv vara avstängda idag. Men demonstrationerna om den avlidna tjejen påverkade inte Goas befolkning och på så sätt behövde vi inte sitta hemma hela dagen...tack gode Gud! 

Vi begav oss till ett barnhem för pojkar i Mapusa där  vi samlades allihopa i en stor aula. Dessa barn och ungdomar, omkring 50 stycken som vi fick träffa var en liten del av barnhemmet. Men istället för att tänka och fundera över att dessa barn inte hade några föräldrar eller en riktig familj så kunde vi inte hålla oss för att le. De timmar som vi var på barnhemmet var otroliga. Barnen lekte och skrattade som om det inte fanns några bekymmer i världen. De hade varandra och tillsammans var en stor familj. Några av pojkarna var dessutom bröder. 

 

Vi välkomnades med sång, vilket självklart var kul och mysigt. Man kände sig lite speciell. 

Vi började med att presentera oss och tala om var vi kom ifrån. De var väldigt intresserade av oss. Därefter började vi spela ett väldigt populärt bollspel och herregud,  de förvandlades till högljudda monster! Men det var fruktansvärt kul att se hur tävlingen bara blev mer och mer seriös, till att de skrattade och klappade varandra på axlarna. Vi fortsatte med lekarna och hade kul tillsammans.

 Innan vi hade lämnat vår bostad för att åka till barnhemmet, så tog Nadja tyvärr över ansvaret för tandborstarna och tandkrämen, inte så bra.. Självklart så glömde hon att ta med påsen med sakerna. Men ingen klandrade  henne för det, hon är inte mer än mänsklig...men om det hade varit någon annan av oss andra, så hade vi aldrig glömt den! Vi fick helt enkelt hålla en kort lektion om munhygien utan tandprodukterna. Vi lovade att komma och lämna dem nästa dag.

 

Efter tandvårdslektionen började vi gå in på växthuseffekten och miljön. Vi berättade allt vi visste och sedan delade vi in pojkarna i grupper, där de fick i uppgift att måla ett stort plakat om sådant som hör till miljön. Vi var med och hjälpte till och det var förvånansvärt kul att höra och se vad pojkarna hade att säga. För de mesta skämtade de och drev med oss. Helt oroligt vilken humor dessa pojkar hade. En grupp hade målat ett jättefint plakat! De använde oljefärger och fick ihop en riktigt fin och bra bild som visade hur vi människor slänger sopor över allt. Pojkarna i gruppen var dock lite äldre än de andra. Alla presenterade sina målningar och vi utsåg vinnare. Vi stannade en stund till innan vi skulle åka och då passade barnen på att visa oss var de sov och var de gick i skolan. Det visades sig vara i samma sal. I främre delen av salen stod det massor av blå skolbänkar, resten av salen bestod av mängder med sängar. Det visade oss var de sov och la sina grejor. Det var då det slog oss att detta var allt de hade. Så här såg deras liv ut, allt i en och samma sal, dag in och dag ut. Men de sprang fortfarande runt med leenden på läpparna. De bad ständigt om att bli fotograferade och de log stort.  Innan vi skulle åka tog de med oss till baksidan och visade oss deras lilla "bondgård" av höns och massssor av grisar. Super söta, men fyyy vilken stank!

 

Till slut skulle vi åka därifrån, vilket de flesta av oss tyckte var lite tråkigt. Men dagens projekt hade gått bra och vi hade alla väldigt kul.

 

Väl hemma fick vi middagen serverad. Självklart var det ris med en typ curry/masala sås. Det var gott dem första dagarna. Men när vi fått ris och samma typer av såser till både lunch och till middag börjar man till slut att tröttna. Inget mer ris, snälla!

 

Vi turades om att duscha och sedan gick vi och satt oss i allrummet och kolla lite på TV. Vår huvudkoordinator James kom in en stund och vi passade på att fråga om hur gammal han var. Med sitt skägg chansade Sara och Therese på 33 år. Han var 24 år... Han berättade om sin uppväxt och berättade att han bott på barnhem i sexton år och att hans föräldrar var döda. Det var väldigt överraskande och vi blev alla förvånade. Han hade lyckats så bra och lever nu ett självständigt liv där han har allt han behöver. Han har vigt sitt liv för att arbeta med barn som han själv. Många av dessa barn vi träffat på barnhemmen har förhoppningsvis lika bra möjligheter till en ljus framtid.